AI har blivit en geopolitisk maktkamp – inte bara en teknikfråga

2026 hann knappt börja innan världen påminde oss om vilken tid vi lever i. USA:s gripande av Venezuelas president Nicolas Maduro. Hot om att ta över Grönland. Maktutspel som för bara några år sedan hade betraktats som otänkbara är nu normaliserade.

Det som sker är större än enskilda händelser. Det är tecken på att den regelbaserade världsordningen är kraftigt utmanad. Suveränitetsprincipen och folkrätten, som länge varit fundament för internationellt samarbete, utmanas nu öppet.

När stormakter blir oförutsägbara förändras spelplanen för alla andra. För Sverige och Europa betyder det en obekväm insikt: säkerhet kan inte outsourcas. Vi måste rusta upp, inte bara militärt utan också ekonomiskt, digitalt och samhälleligt. Totalförsvar handlar i dag lika mycket om elnät, livsmedelskedjor och datacenter som om stridsvagnar.

Många hoppades att 2026 skulle bli året då världen lugnade sig. Jag är tveksam. Signalerna pekar snarare åt motsatt håll.

I höstas reste jag runt i USA på inbjudan av amerikanska utrikesdepartementet för att diskutera AI och säkerhet. Budskapet jag mötte var glasklart, och betydligt mer allvarsamt än diskussionen här hemma.

I Sverige talar vi oftast om AI som innovation, tillväxt och effektivisering. I USA talar man om AI som en fråga om nationell säkerhet.

Det fick mig att inse hur snäv vår egen debatt ofta är. AI är inte bara en produktivitetsmotor. Det är en maktfråga. En självständighetsfråga. En fråga om vem som kontrollerar infrastrukturen för framtidens samhälle.

Kan vi verkligen bygga vår digitala framtid på att vara beroende av ett fåtal globala techjättar? Det är en betydligt viktigare fråga än hur många procent effektivare nästa språkmodell blir.

Framtidens konkurrenskraft kommer inte bara att handla om vem som är snabbast, utan om vem som är mest robust.

Och kanske är det den viktigaste insikten av alla:

I en oförutsägbar värld är trygghet inte en kostnad.
Det är en investering.